UKK, Uppsala 5 februari 2023.
Text och bild: Palli Kristmundsson.
Jag trodde att Syrisk-armeniska sångerskan Lena Chamamyan skulle framföra en konsert på UKK, men det vare en dundrande arabisk fest jag hamnade på. Publiken var övervägande från Mellanöstern och det kände hon tydligen så hela evenemanget framfördes på arabiska eller armeniska, både sång och prat. Någon enstaka mening på engelska för att lugna oss som inte behärskar språken.
Det märktes att här fanns det musik och en artist som publiken kände mycket väl, det sjöngs för full hals med i låtarna så det blev ibland en fullständig allsångsorgie på arabiska. Lena Chamamyan älskar sin publik och den älskar henne. Taket höll på att lyfta av UKK, det dansades och hoppades mellan stolsraderna och på balkongerna, busvisslades och skreks. Folk ropade till henne och hon svarade för fulla muggar. Hennes publikkontakt är fenomenal, tät och kärleksfull. Engång lyckades hon inte öppna vattenflaskan som hon hade, försökte att få hjälp av trummisen som även gick bet på uppdraget. Då vände hon sig till publiken och fick hjälp. Hon tog även hjälp av publiken med att flytta ett mikrofonstativ som stod i vägen, sen bad hon om pappersservett för att torka bort ansiktets svett.
Musiken var egna jazzinfluerade kompositioner, folksånger från Mellanöstern och en del västerländska toner. Lena Chamamyan är engagerad i samhälle och politik, hon berättade (på engelska) om en turnering som hon nyligen skulle göra till Tunisien. Hon hade pass, alla tillstånd och papper i ordning. Men personalen på det tunisiska flygplanet vägrade att ta henne med på grund av att hon har syriskt pass. Detta ledde till att hon direkt efteråt skrev text och musik om hur underbart det blir när alla människor får vistas där de vill.
Konserten var annonserad med längden 1:30 men när ångan var uppe gick inte att få stopp på henne eller publiken, det blev 2:30 timmar.
Lena Chamamyan är en fantastisk, kraftfull och levande sångerska som berör på djupet.
Kompbandet bestod av 6 briljanta musiker som samtliga bjöd på eleganta solostycken emellanåt.
Sång: Lena Chamamyan.
Piano: Alaedine Ben Fguira.
Bas: Emrah Kaptan .
Trummor: Merouen Silimani.
Percussionist: Wassim Derbel.
Qanun: Hend Zouari.
Efterord tisdagen 7 februari 2023.
Det känns inte helt problemfritt att publicera detta dagen efter den fruktansvärda jordbävningskatastrofen som skakade Turkiet och Syrien natten till måndag. Eftersom stor del av publiken har rötter i Syrien har många av dem sannolikt anhöriga och vänner som är drabbade. Men den enorma livsglädje som kom till uttryck på UKK förtjänar att visas.
Jag kan även personligen relatera till de utsatta. När jag var åtta år gammal, 27 mars 1963 klockan 23:17 väcktes vi av att huset skakade våldsamt. Jag blev helt galen av skräck, jag minns det otäcka, lågfrekventa mullret som kom strax innan det det kom nya skalv.
Jag tänker på offren, Jordbävningar är värst av alla naturkatastrofer eftersom de har ingen tid, de bara är på plats med full styrka utan möjlighet att fly.